diabetes 1.0 bakgrund
Så hur ser min vardag ut med diabetes?...Startar med lite bakgrund.
Ingen dag är den andre lik, tyvärr. Hade man haft samma rutiner varje dag, samma yttre påverkan tex väder (och då helst +25 sol), samma känslor, aldrig vara sjuk, äta samma sak varje måltid, ha samma stressnivå, samma motion, då eventuellt kanske skulle min diabetes fungera hyffsat. MEN så är ej livet, (tack gode!!), och livet måste man våga leva. Man gör misstag, man felar, äter skräpmat, tränar för lite/mycket, man blir kär och lycklig man blir sårad, ledsen. Ibland stormar det, ibland sol och +30. Det man kan göra som diabetiker är att lära sig orsakerna till påverkan på sockret. Det är A och O.
Självklart ska man följa läkarnas råd, men jag har lärt mig att INGEN känner min diabetes så som jag gör, vilket betyder att råden kan innehålla svart slukhål.
När jag var 13-14år sa jag till min läkare att jag såg jättestora förändringar om jag blev arg eller var glad, att stressen spelade mig ett spratt….. Läkarna fnyste nästan och hävdade att felet låg hos mig, de ifrågasatte mig hela tiden, ifall jag åt, ifall jag hade bulimi, ifall jag verkligen tog mina sprutor, ifall jag inte åt och drack socker i mängder, ifall jag verkligen var ärlig, sa att allt kommer blir bra när jag blev äldre och ute ur tonåren. Eftersom jag blev misstrodd år efter år, ena läkarbesöket efter det andra började jag avsky läkarbesöken. Å inte blev min diabetes något bättre heller. Jag var inlagd på sjukhuset ca en gång i halvåret under många år DÅ blev mina värden perfekta, insulindropp, vanligt dropp…knappt någon motion, ingen påverkan utifrån, äcklig mat, och en massa serier, ett sjukhusrum…
Läkarna förstod ej vidden av hur mycket yttre påverkan gjorde på mina värden, inte förrän nu 20 år senare…….