Min alldeles egna Superhjälte🐕🦺
Hej alla!
idag hände nästan det som aldrig ska få hända. När jag gick hemifrån låg mitt bs på 9.2 enl insulinpumpen. Jag och Texas gick till fotbollsplanen och busade, Texas sprang efter sin favoritleksak. Efter 10min gick vi vidare på vår efm's promenad. Jag kände mig lite knas men kollade pumpen då låg jag på 8,2 i bs. Tänkte att det måste vara kroppen som reagerade på den nya medicinen jag fått för min Gastropares.
När vi gått 2-3min lägger sig Texas i en aktiv platsliggning med fokus, som jag kallar det. Alltså inte i en "slö" position som när han vilar.. jag säger till honom -kom nu slöfis så jäkla mycket sprang du int...🤪. Texas kom till slut efter lite tjat. Vi börjar gå hemåt men ca 300m hemifrån försvann synfältet och marken började svaja. Jag förstod vad som var påväg att hända. Tog snabbt fram druvsockret men förstod direkt att läget var mer akut... synen försvann helt.
Då kommenderade jag Texas -GÅ HEM!!! Greppade tag i hans sele och snabbt tog han mig hemåt. Väl hemma larmade Texas både Wilton och husse. Mätte sockret och den varnade 1,9....... 2 redbull och 1/2kilo godis sen blev läget mer stabilt. Där satt jag helt sjöblöt i svett, skakad men otroligt stolt och tacksam!! Och framför mig satt han, min blivande superhjälte som redan nu räddar min dag❤️🐕🦺. Älskade TexasWiksten ❤️ och tacksam för finaste sambo å Wilton som ställer upp när det går åt pipsvängen 🤣 ❤️
Tack Filipsällskapet för möjligheten till assistanshund sutbildning! Tack Svenska service & signalhundsförbundet för bra och viktig utbildning.
